måndag 6 december 2010

Födelsedagspresenten


Det här är Johnryll. han är tolv år och bor i närheten av oss, i utkanten av Manila. Han föddes med harmynt, vilket innebär att läppar käke och gom inte växt ihop. Barn som föds med detta i Sverige opereras redan när de är små, men här på Filippinerna är en sådan operation dyr och eftersom Johnrylls föräldrar inte har råd att betala har han ännu inte blivit opererad. Förutom att han har svårt för att prata och att äta, blir han retad i skolan för att han är annorlunda. Detta gör att han ofta smiter hem tidigare från skolan eller inte går dit alls. Han skulle egentligen gå i sjätte klass, men då han missat för mycket går han fortfarande kvar i första klass.

För ett halvår sedan fick han en chans att bli opererad gratis och han såg verkligen fram emot det, men på grund av en tillfällig infektion ställdes operationen in.  Detta var hans enda chans att få bli opererad och hans mamma berättade för oss att han grät hela dagen när han fått reda på att operationen inte skulle bli av.


I somras fyllde vår pappa år och hade kalas. Han önskade sig inte några presenter utan istället fick de som ville ge pengar som skulle gå till något av team missions arbeten på Filippinerna. När vi frågade vår handledare Juvy om hon hade något förslag till vad pengarna kunde gå till så berättade hon att hon samma dag sett Johnryll lekandes ute på gatan så hon hade tagit kort på honom i hopp om att kunna erbjuda honom hjälp. Team mission har tidigare ordnat liknande operationer och behöver då sponsorer som kan stå för kostnaderna.

Förra onsdagen åkte vi tillsammans med några från team mission för att leta upp Johnryll. Efter att ha frågat runt lite i byn där Juvy sett honom, hittade vi till slut han och hans familj.  Den tog en stund innan vi såg honom. Han var väldigt blyg och höll sig inte gärna framme. Vi pratade mest med hans gulliga mamma, för att se om familjen ville att vi skulle försöka ordna en operation, vilket de väldigt gärna ville. De bodde i en så kallad ”junkshop” något som är väldigt vanligt här på Filippinerna. Det innebär att de plockar och köper sopor som de sedan sorterar och säljer. Så mitt bland alla sopor stod ett litet plåtskjul där familjen bodde. Mamman bjöd in oss så vi fick se deras hem.



Nu hoppas vi att allt praktiskt ska ordna sig så att Johnryll kan få den operationen han så länge längtat efter. 

TACK alla ni som bidrog!


8 kommentarer:

  1. wow, vilken fin berättelse! Och det måste vara rolands bästa födelsedagspresent någonsin!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Verkligen underbart att läsa detta! Så fantastiskt att han kommer få operationen som han har längtat efter i hela sitt liv! Awesomeness på hög nivå...

    Det är så kul att följa er och få se när ni hjälper andra människor! Ni är så sjukt bra :)

    (btw, tack för kortet!)

    SvaraRadera
  3. FANTASTISKT!
    Fy vilken bra present - både för er pappa och för killen! Detta kommer de ju båda två komma ihåg i hela livet!

    SvaraRadera
  4. Wow, tänker mig in i vilken överraskning det skulle vara!! Känns som ett avsnitt av extreme home makeover, åh, vad glad jag blir... Tack för att ni delar, det sker mycket gott i världen, vi får vara ljus =)
    /Rut

    SvaraRadera
  5. Min spontana tanke var "wow", och det har ju alla redan skrivit ovan. Vilken bra och konkret insats ni gör :)

    Kram
    Martin

    SvaraRadera
  6. En sak till, ni beskrev det så bra att jag fick en tår i ögat. "Det här är.." Nu har vi sett att ni skulle kunna bli författare/journalister, läkare eller toabyggare när ni kommer hem :)

    Hör av er om ni behöver samla mer pengar till operationen.

    /Martin

    SvaraRadera
  7. TACK för alla fina kommentarer! Ja det känns väldigt spännande och bra det här.
    Kram Emelie och Josefine

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Surfade in på er blogg efter att ha läst davids & Rebbans, och började läsa lite och kom så småningom till det här inlägget. Jag tyckte så synd om Johnryll, och sedan blev jag så glad att han fick ännu en möjlighet att operera sig. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara med ett handikapp, och förstår vilken hjälp och lycka det här måste ha varit för pojken. Jag sitter här på jobbet och blir alldeles tårögd, ÅH vad fint gjort av alla som hjälpt till.

    Bless
    Philip

    SvaraRadera