God jul!

Nu är vi hemma igen i vintervackra Sverige. Julstämningen bara slog emot oss när vi landade på Kastrups flygplats natten till den 23:e, och nu går vi hemma hos mor o far o myser i raggsockar. Resan hem gick bra. Flyget från Manila var två timmar försenat och vi var helt säkra på att vi skulle få spendera natten på Amsterdams flygplats, där vi skulle byta flyg och inte hade allt för lång tid på oss. Men Gud är god, och efter en svettig springtur genom den enorma flygplatsen hann vi tack och lov med flyget! Bagaget var dock inte lika snabba som vi, därför blir det inga julklappar från oss idag.

Hoppas att ni alla får en jättemysig julafton! Glöm inte att titta på Kalle anka klockan tre. Det berättade vi för de filippinska barnen på en av lektionerna i skolan att ALLA svenskar gör. Mycket underlig tradition egentligen när man tänker efter.J

Vi återkommer snart med en sammanfattning av vår resa.

Maligayang pasko! 

Hemma på vår gata igen

Igårkväll kom vi tillbaka hem till Bulacan igen, och möttes av julstämning i huset och gott fika som våra kära huskamrater fixat. Idag har vi varit hemma o packat, åkt en sväng till kyrkans ungdomsläger o mest försökt njuta så mycket som möjligt av sista dagen på Filippinerna, för den här gången.. Vi börjar bli lite nostalgiska o går runt o tar kort på alla möjliga vardagliga grejer. Här är några av dem:

vår gata

Bensinstationen för tricycles

Vakten som släpper in o ut oss genom vår grind varje dag

I morgon bär det av hem till Sverige igen om alla flyg går som planerat. Vi hör av oss snart med mer uppdateringar! :)

Boracay

Så är vi då inne på vår sista vecka här på Filippinerna som vi spenderar på den omtalade turistön Boracay. Här är lite sommarfestivalkänsla men liveband på kvällarna och uteserveringar på stranden. På dagarna är det dock gott om plats på stranden eftersom de flesta filippiner och övriga asiater som turistar här inte vill vara i solen. Vid 5-tiden när solen börjar gå ner kommer de fram ur sina skrymslen och vrår och stranden är då plötsligt full av folk.

På båttur runt ön med ännu mera snorkling.
(Efter att ha simmat runt en stund bland alla fina färgglada fiskar sticker Josefine upp huvudet ur vattnet och säger "jag tycker det är lite läskigt när det är så många fiskar..." Hon har uppenbarligen inte förstått syftet med snorkling)

På båten trivs hon däremot som fisken i vattnet, här knaprandes på en jordnöt 

Souvenirer finns det i varje hörn

Idag hittade vi ett mysigt glasscafé vid stranden

Emelie tar igen sig lite på balkongen innan det är dags för kvällens aktiviteter

Vi njuter så mycket vi kan av våra sista dagar här, men såklart börjar vi också tänka på hur mysigt det ska bli att få komma hem till Sverige, få bli lite ompysslade av mor och far och känna julstämningen...  :)

Smultronstället

Nej, bilden är inget vykort. Det är faktiskt så det ser ut på Malapascua, vårt nya smultronställe. Det har varit en skön och mestadels solig vecka då vi har slappat, åkt på snorkelutflykt, ätit god mat, druckit fruktshaker och även utforskat ön litegrann.

Det blir många goda fruktjuicer :)

Under den här palmen har vi spenderat rätt mycket tid… någon kanske undrar ”blir de aldrig uttråkade?” svaret är: Nej

En dag tänkte vi att vi skulle utforska ön lite, vi hade hört att det skulle ta tre timmar att gå runt. Efter en stunds vandring och lite letande blev vi trötta på att gå och kände istället att det vore kul att åka motorcykel som många på ön åker runt med (det finns inga bilar här). Som ett brev på posten kom en snäll kille körandes och frågade om vi ville åka med. Så vi hoppade upp på hans lilla motorcykel (det kan ha varit en moppe, det är inte så noga) och så visade han oss bland annat fyren på ön och tog med oss till ett bra snorkelställe.

Emelie på vandring

Efter 4 dagar på Malapascua var det dags att dra vidare till nästa ö, Bantayan island. Vi åkte båt, buss, tricycle och färja innan vi var framme. Det vi möttes av var jobbiga försäljare, dåligt väder, sunkiga hotell och tråkiga restauranger... Så vi kände oss lite nedstämda. 

Utsikten från hotellrumet på Bantayan

Josefine försöker hålla modet uppe i väntan på frukosten som bestod av degiga pannkakor och äckligt kaffe till det.

Regnet öste ner och vi satt där i vår lilla nipahut (typ bambuhotellrum) och längtade tillbaka till Malapascua. Och varför ska man vantrivas på semestern? Så vi bestämde vi oss för att åka tillbaka till vår paradisö.

Underbara Malapascua

När vi på fredagseftermiddagen precis anlänt till Malapascua och kände oss så lättade, nöjda och glada över att vara tillbaka igen, möttes vi av en glad försäljare som frågade oss "do you want a boattrip to Bantayan island tomorrow?" Förskräckta svarade vi i kör: NOO!!

Avskedsfika och vykortsvyer

Oj vad tre månader går fort… nu är redan vår tid som volontärer/praktikanter på team mission slut. Vi ska dock vara med lite på ett ungdomsläger i kyrkan precis innan vi åker hem till Sverige igen den 22 December.  I fredagskväll bjöd vi in våra vänner här på fikafest, och vi hade sådan tur att hela teamet från Mindoro skulle till Bulacan just då och också kunde vara med! Det var lite sorgligt att säga hejdå till alla, men några kommer vi att träffa igen på ungdomslägret. Resten får vi träffa nästa gång vi kommer till Filippinerna ;)

Kvällen innan hade vi pizzakväll med Michell och Dax

Fredagskvällen bestod av fika, lekar och skratt!
 (Svensken på bilden är Martin, en av teamarna från "testa mission" som bor i huset bredvid oss)

Leken där varje lag ska representera en av delarna på en ko är en riktig favorit!! :)

På lördagsmorgonen klev vi upp kl halv fem för att ge oss iväg på vår lite drygt 2 veckor långa semester. Just nu befinner vi oss på den mysiga lilla ön malapascua, utanför Cebu. Här är vita stränder, klart vatten och fin snorkling. Det här är en stillsam liten ö som ännu inte är så exploaterad. Det lät som en mysig början på semestern tyckte vi när vi läste om ön. Komiskt nog verkar fler svenskar ha tänkt som oss, för trots att det inte är så mycket turister här, är en stor del av turisterna från Sverige. 

På väg!

Sämre utsikt från balkongen kan man ju ha...

Vi har gjort ett litet försök att skapa  julstämning på resan :) Det går dock inte så bra, vi känner mycket mer för att lyssna på "sommartider" än på "stilla natt"...

Födelsedagspresenten

Det här är Johnryll. han är tolv år och bor i närheten av oss, i utkanten av Manila. Han föddes med harmynt, vilket innebär att läppar käke och gom inte växt ihop. Barn som föds med detta i Sverige opereras redan när de är små, men här på Filippinerna är en sådan operation dyr och eftersom Johnrylls föräldrar inte har råd att betala har han ännu inte blivit opererad. Förutom att han har svårt för att prata och att äta, blir han retad i skolan för att han är annorlunda. Detta gör att han ofta smiter hem tidigare från skolan eller inte går dit alls. Han skulle egentligen gå i sjätte klass, men då han missat för mycket går han fortfarande kvar i första klass.

För ett halvår sedan fick han en chans att bli opererad gratis och han såg verkligen fram emot det, men på grund av en tillfällig infektion ställdes operationen in.  Detta var hans enda chans att få bli opererad och hans mamma berättade för oss att han grät hela dagen när han fått reda på att operationen inte skulle bli av.

I somras fyllde vår pappa år och hade kalas. Han önskade sig inte några presenter utan istället fick de som ville ge pengar som skulle gå till något av team missions arbeten på Filippinerna. När vi frågade vår handledare Juvy om hon hade något förslag till vad pengarna kunde gå till så berättade hon att hon samma dag sett Johnryll lekandes ute på gatan så hon hade tagit kort på honom i hopp om att kunna erbjuda honom hjälp. Team mission har tidigare ordnat liknande operationer och behöver då sponsorer som kan stå för kostnaderna.

Förra onsdagen åkte vi tillsammans med några från team mission för att leta upp Johnryll. Efter att ha frågat runt lite i byn där Juvy sett honom, hittade vi till slut han och hans familj.  Den tog en stund innan vi såg honom. Han var väldigt blyg och höll sig inte gärna framme. Vi pratade mest med hans gulliga mamma, för att se om familjen ville att vi skulle försöka ordna en operation, vilket de väldigt gärna ville. De bodde i en så kallad ”junkshop” något som är väldigt vanligt här på Filippinerna. Det innebär att de plockar och köper sopor som de sedan sorterar och säljer. Så mitt bland alla sopor stod ett litet plåtskjul där familjen bodde. Mamman bjöd in oss så vi fick se deras hem.

Nu hoppas vi att allt praktiskt ska ordna sig så att Johnryll kan få den operationen han så länge längtat efter. 

TACK alla ni som bidrog!

Toabygge

I veckan har vi fått jobba lite fysiskt! Vi har varit i slumområdet Marimel o hjälpt till att bygga toaletter. Våra uppgifter var att blanda cement, mura väggar o sila sand. Det var faktiskt riktigt härligt att för ovanlighetens skull jobba så att man får träningsvärk. (Träningsvärken berodde dock förmodligen mer på att vi är sjukt otränade än att vi jobbade hårt). Arbetet gör vi tillsammans med folket som bor i området och tanken är att de själva ska bygga, vi är mest där för att uppmuntra dem att jobba och se hur arbetet går. Många är väldigt uppgivna över sin situation och är därför inte så motiverade till att göra något. Vi fick sällskap av en hel klunga barn som vi aktiverade genom att de fick hjälpa oss att räkna till tre när vi skulle svinga bort stenar från silen. De var inte så svåra att roa, och för att få lite omväxling på det hela räknade vi både på engelska, svenska, spanska och tagalog. -Isa talawa tatlo!

Dax, bossen för veckan och söta Michelle som jobbar i förskolan i samma område.

Sandsilning!

Emelie tillsammans med våra små medarbetare

Filippinarna är noga med fikapauserna. Såhär ser en typisk sådan ut.

I toaprojektet ingår också att bugga vattenpumpar. Här är en glad pojk vid en vattenpump som blev färdig för några veckor sen.

Några rara flickor vinkade oss hejdå efter en trevlig arbetsvecka.

Snar kommer mer uppdateringar om vad som mer har hänt i veckan!

Vi hörs! :)

Advent

Idag är det första december! Det är lite svårt att fatta att det är minus 20 grader hemma och snökaos, men vi försöker så gott vi kan att skapa julstämning här. Med julmusik, julbak och tända stearinljus går det faktiskt att få lite julstämning även i 30 graders värme! J

I helgen bestämde vi tillsammans med de andra svenskarna här, att vi skulle ha ett riktigt svenskt adventsfika för att komma i den rätta stämningen. Vi bakade lussekatter, pepparkakor, kokade kola och gjorde pepparkakshus. Sen kokade Maria risgrynsgröt och vi bjöd in några filippinvänner på svenskt adventsfika.  Risgrynsgröten verkade uppskattad (ris är ett säkert kort hos filippinare). Lussekatterna blev dock mindre lyckade då torrjästen inte funkade som den skulle och saffranen inte smakade någonting… Men de såg i alla fall ut som lussekatter!

Ännu lite mer julkänsla har det blivit då vi några kvällar har varit ute med ett gäng från kyrkan och sjungit julsånger i de lite finare kvarteren för att samla in pengar till ett ungdomsläger.  Vår repertoar består av julsången ”hark the harold” och en julsång på tagalog. Under sången på tagalog står vi mest och mumlar tills det är dags för refrängen då vi klämmer i för full hals ”Ang pasko, pasko, pasko, pasko…. ” (jul, jul, jul, jul).

Glad advent allihopa!

En dag i lyxkvarteren

Efter fyra dagar i Manila tyckte Juvy, vår handledare, att vi behövde se att det finns annat i Manila än bara fattiga slumområden. Hon föreslog att vi skulle åka och se lite av stadens kulturella sida, området Intramurus, från tiden då filippinerna var kolonialiserat av spanjorerna, och även att vi skulle åka till Makati, som räknas som Filippinernas businesscentrum.

Så i fredags tog vi tåget till Intramurus där vi möte upp Juvy. Hon tog med oss till olika museum och gamla kyrkor. Det var en mysig stadsdel, med en känsla av Spanien och vi hade en trevlig förmiddag trots att museum kanske inte riktigt är vår grej. Nu har vi nog uppfyllt vår kulturella kvot för den här resan! 

Därefter skulle Juvy hämta upp sin syster på flygplatsen, och vi åkte till Makati o tog en fika. 

Mysig julfika

Lite senare mötte vi upp Juvy och gänget och gick och åt lunch tillsammans. Efter maten strosade vi runt och tittade lite. Men Juvy nöjde sig inte med att bara gå runt och titta, så hon vinkade in en taxi. Det var bara det att vi var sex personer, en taxi och en chaufför. Men vi tryckte in oss och det var trångt o mysigt med mycket skratt.

Som sagt, filipinos bangar aldrig för att trycka in många personer i ett fordon.

Sen åkte vi runt och kände in stämningen bland skyskraporna. Tills taxin gick sönder och vi fick hoppa ur och åka vidare med jeepney. Konstigt nog kändes det mer hemma att åka jeepney än att åka taxi, vi börjar nog bli filipinos. Faktum är att vi börjar känna oss rätt hemma här nu. Manila som ju sägs vara en av världens farligaste städer, skrämde oss lite i början, men börjar nu nästan kännas som hemma.J

På ett av Makatis lyxhotell rekommenderade Juvy varmt de fina toaletterna, så självklart var vi  tvugna att göra ett besök.