Advent

Idag är det första december! Det är lite svårt att fatta att det är minus 20 grader hemma och snökaos, men vi försöker så gott vi kan att skapa julstämning här. Med julmusik, julbak och tända stearinljus går det faktiskt att få lite julstämning även i 30 graders värme! J

I helgen bestämde vi tillsammans med de andra svenskarna här, att vi skulle ha ett riktigt svenskt adventsfika för att komma i den rätta stämningen. Vi bakade lussekatter, pepparkakor, kokade kola och gjorde pepparkakshus. Sen kokade Maria risgrynsgröt och vi bjöd in några filippinvänner på svenskt adventsfika.  Risgrynsgröten verkade uppskattad (ris är ett säkert kort hos filippinare). Lussekatterna blev dock mindre lyckade då torrjästen inte funkade som den skulle och saffranen inte smakade någonting… Men de såg i alla fall ut som lussekatter!

Ännu lite mer julkänsla har det blivit då vi några kvällar har varit ute med ett gäng från kyrkan och sjungit julsånger i de lite finare kvarteren för att samla in pengar till ett ungdomsläger.  Vår repertoar består av julsången ”hark the harold” och en julsång på tagalog. Under sången på tagalog står vi mest och mumlar tills det är dags för refrängen då vi klämmer i för full hals ”Ang pasko, pasko, pasko, pasko…. ” (jul, jul, jul, jul).

Glad advent allihopa!

En dag i lyxkvarteren

Efter fyra dagar i Manila tyckte Juvy, vår handledare, att vi behövde se att det finns annat i Manila än bara fattiga slumområden. Hon föreslog att vi skulle åka och se lite av stadens kulturella sida, området Intramurus, från tiden då filippinerna var kolonialiserat av spanjorerna, och även att vi skulle åka till Makati, som räknas som Filippinernas businesscentrum.

Så i fredags tog vi tåget till Intramurus där vi möte upp Juvy. Hon tog med oss till olika museum och gamla kyrkor. Det var en mysig stadsdel, med en känsla av Spanien och vi hade en trevlig förmiddag trots att museum kanske inte riktigt är vår grej. Nu har vi nog uppfyllt vår kulturella kvot för den här resan! 

Därefter skulle Juvy hämta upp sin syster på flygplatsen, och vi åkte till Makati o tog en fika. 

Mysig julfika

Lite senare mötte vi upp Juvy och gänget och gick och åt lunch tillsammans. Efter maten strosade vi runt och tittade lite. Men Juvy nöjde sig inte med att bara gå runt och titta, så hon vinkade in en taxi. Det var bara det att vi var sex personer, en taxi och en chaufför. Men vi tryckte in oss och det var trångt o mysigt med mycket skratt.

Som sagt, filipinos bangar aldrig för att trycka in många personer i ett fordon.

Sen åkte vi runt och kände in stämningen bland skyskraporna. Tills taxin gick sönder och vi fick hoppa ur och åka vidare med jeepney. Konstigt nog kändes det mer hemma att åka jeepney än att åka taxi, vi börjar nog bli filipinos. Faktum är att vi börjar känna oss rätt hemma här nu. Manila som ju sägs vara en av världens farligaste städer, skrämde oss lite i början, men börjar nu nästan kännas som hemma.J

På ett av Makatis lyxhotell rekommenderade Juvy varmt de fina toaletterna, så självklart var vi  tvugna att göra ett besök.

Besök på Skandinaviska barnmissionen

I söndags eftermiddag bär det av med tricycle, van och MRT (pendetåg) in till centrala Manila och skandinaviska barnmissionen, där vi är på besök denna vecka. Organisationen arbetar för att hjälpa de bortglömda barnen i Manilas slum. Vi har redan fått se väldigt mycket här och det verkar vara ett riktigt bra arbete de gör. I måndags var vi med på en dental mission, vilket var ungefär som våra tidigare medical mission, fast det var endast akut utdragning av tänder på löpande band. Efter att ha hört knakande tänder och sett blod rinna ur munnarna under någon timme, i den tryckande värmen, kände man sig lite svettig och svimfärdig.

Igår fick vi åka med till ett stort sopberg, där människor bor och lever. Det vill säga de livnär sig på att leta bland soporna för att hitta något de kan återanvända eller sälja. För några år sedan rasade sopberget samman och flera hundra människor begravdes under soporna. Skandinaviska barnmissionen har en förskola för barnen i området. Trots att hela situationen låter väldigt dyster möttes vi av många glada människor när vi gick runt i området, några bjöd även in oss att hälsa på i deras hem och barnen kom glatt fram och ville ge oss en kram.

Hus bland soporna

En gris och en nakenfis

Den lille söta killen till vänster följde efter oss runt i byn 

(han ser lika lycklig ut o har händerna innanför byxorna på varenda kort vi har)

En liten söt affär

(Sådana affärer finns det i varje gathörn på Filippinerna)

Barnen på förskolan övade jullåtar när vi kom på besök

På förmiddagen idag har vi varit på undernäringskliniken som är i huset där vi bor. Dit kommer små undernärda barn, för att under några månader äta upp sig och komma i fatt i utvecklingen. Där var åtta supersöta barn i åldrarna 0-3 år.

Bäbisen till vänster heter PinkyLou och var en riktig liten filur!

Matdax!

Man blir trött av att äta

Varje eftermiddag åker två team ut till olika fattiga församlingar för att ha barnmöten. I dag bar det av till en by vid havet. 

Sång

Två mammor som väntade utanför blev glada över att få va med på bild

Solnedgång vid havet

Mysiga dagar med mysiga filippinos

Efter att de andra svenskarna denna veckan åkt iväg på en annan medical mission är vi nu ensamma i det stora huset. Vi passar på att umgås så mycket vi kan med våra fantastiska filippinska vänner och börjar få lite separationsångest då vi börjat inse att vi inte har så lång tid kvar här.

De två senaste dagar o kvällarna har vi spenderat tillsammans med  Ched o Michelle som vi berättat om tidigare.  Igårkväll lärde vi Ched baka chokladbollar, vilket blev en riktig succé! 

mästerbagaren Ched

mmm masarap!

mums filibabba!

Lördagsförmiddagen idag  hade vi  tre tjejer lite tjejmys på en skönhetssalong, där Michelle fixade håret och vi tog lite fotspa.  Då vi kom hem dukade vi upp lunch ute i trädgården. Det blev en blandning av det bästa från filippinerna och Sverige

. 

Maten framdukad i det gröna. 

Ched kom passande nog o fick också ta del av den delikata lunchen.

Bestick på svenskt och filippinskt vis.

I kväll väntar christmas carols tillsammans med ungdomarna i kyrkan. De går runt bland husen och sjunger julsånger för att samla in pengar till ett ungdomsläger de ska ha. Blir intressant. På något konstigt sätt föreställer vi oss att det kommer va kallt och att vi kommer ha mössor o halsduk på oss. Men vi får se hur det blir med den saken. J Efteråt har Ched bjudit in oss (till vårt hus) på middag han ska laga, ska bli intressant o se vad det blir för något. Kanske behöver vi även lite varm choklad för att värma upp oss efter julsångerna… J

Ja jag vill leva jag vill dö i norden!

Då sitter vi här i "datorsalen" och tar igen oss efter ett intensivt Sverige-pass i en av klasserna på team missions kristna skola. Vi blev väl en kvart sena till lektionen eftersom rektorn glömt bort att hon skulle visa oss vart vi skulle ta vägen, men när vi väl hittade rätt var det en väldigt trevlig och väluppfostrad klass vi möttes av.
Vi hade blivit ombedda av rektor "Mam Josie" att lära dem den svenska nationalsången. De stackarna... Men de var duktiga och sjöng för full hals. Vi gjorde även lite frågequiz om Sverige och lärde dem lite svenska. Det var ingen som visste vilken världsdel Sverige låg i men de gissade på Amerika. Det var inte jätteoväntat med tanke på att det väldigt ofta är folk som ropar "ey yo! Americano!" efter oss.
Då lektionen var slut reste sig hela klassen upp och sa i kör en lång inövad ramsa som lät ungefär "goodbye visitors, thankyou for today, thankyou for teaching us, Mabuhay!"
Idag väntar en till sverige lektion och även lite sång och lek (vi tänker-fruktsallad på tagalog!) för dagisbarnen.

Fröken Emelie lär ut svenska

Barnen sjunger nationalsången

Glada elever

Övrigt:
Vädret idag: Mulet, ca 30 grader
Vad vi planerar äta till lunch: Pancit med grönsaker (typ glasnudlar)
Vi saknar: Få känna sig fräsch och långa skogspromenader.
Gårdagens bästa: Kvällsfika på Starbucks med Rebecka o David.
Gårdagens sämsta: Att väckas av en kackelacka springandes på armen. Huu! (J)
Vi ser fram emot: Besök på skandinaviska barnmissionen inne i Manilas slum, under hela nästa vecka, ska bli spännande!

Det är detta som är den så kallade "datorsalen"

Ha en bra dag! :)

Turné i norr!

Nu är vi hemma i Bullen (Bulacan) igen efte tio dagars medical mission i norra Luzon! Det har varit intensiva dagar!

Vi har varit runt i olika byar och erbjudit sjukvård och tandvård till ca 300 pers varje dag. Vi har nu avancerat och även lärt oss ta blodtryck, så det är vi numera experter på. 

Efter att ha tagit blodtryck på över 100 pers hade man en aning ont i öronen av stetoskopet, men det var kul att leka lite sjuksköterska!

Här är vi tillsammans med våra blodtryckskollegor som visade hur vi skulle göra.

Varje medical mission går till så att de som vill ha sjukvård blir registrerade, sen kollar vi blodtryck på de vuxna och mäter och väger barnen. Efter det får de gå till counseling där de får prata med någon från kyrkan som sedan ber för dem. De blir därefter undersökta av en läkare eller en tandläkare och får sedan hämta ut de mediciner de behöver gratis. Vi brukade hoppa runt och göra lite av varje, dock har vi inte fått testa på att vara läkare än, även om det är många som tror att det är det vi är.

Josefine som apotekare

Patienter på kö

Hårt arbetande grabbar i medicinförrådet.
(David surar i bakgrunden efter att jag sa åt honom att inte stå så nära kameran)

Det blev många och långa resor mellan de olika platserna. Här är våra bästa filippinvänner , Ched och Michelle, som vi hade många skratt tillsammans under resan!

Vi hade även lite fritid under vår resa och då passade vi svenskar på att turista lite tillsammans med våra filippinska vänner. De visade oss Baguio, staden där det enligt alla filippinare är jättekallt. Ganska kallt var det faktiskt, som en Svensk sommardag 20-25 grader. Riktigt friskt och skönt jämfört med den annars drygt 30 gradiga värmen. 

Vid utsikten i Baguio tillsammans med de två sjuksköterskorna Michelle och Dax.

En annan sevärdighet vi fick uppleva var en konserverad president som låg i en glasbur. Mycket speciellt... Lite som ett uppstoppat djur. Det var strängt förbjudet att fotografera, men för att ni ska få ta del av denna konstigs upplevelse har vi istället ritat en bild vi är mycket nöjda med! :)

Konserverad president i glaslåda.

Vi hann även på denna resan med lite ävenyr o testade att åka zipline. En riktigt härlig känsla!

Emelie svävar fram över bergen

adrenalinkick!

Marinduque

Nu är vi tillbaka efter en mysig långhelg på ön Marinduque! Det blev sol, bad snorkling och även lite grottäventyr bland fladdermöss och ormar. Vi hittade ett riktigt mysigt hotell där vi 6 svenskar var ensamma och hade hela stranden för oss själva. Resan dit o tillbaks tog däremot längre tid än förväntat. Vi borde väl ha vant oss vid Filippino-tiden vid det här laget, men resan på ca 20 mil mellan Manila o marinduque tog sisådär 15 timmar. Man får inte ha bråttom i detta land! J

Snorklingen var bäst hittills!

På Filippinerna "är det inte så noga" som David brukar säga. Är det fullt inne i Jeepneyn, ja då sitter man på taket istället!

Bergsklättring i flip-flop är inget vi rekommenderar.

Hemfärd 20 mil på 15 timmar.

I morgon bär det iväg på en ny medical mission. Då väntar en 10 timmars resa norrut. Vi kan snart starta bokcirkel här eftersom vi alla snart hunnit läsa varandras pocketböcker i dessa väntans och resetider.

Ha det så bra! Vi hörs!